hippihäxan

Lite trädgårdshistoria

Sommaren-05 flyttade vi till vårt hus med tillhörande dryga 3000kvm trädgård.

Hälften bestod av en äng där det stod ett ensamt fotbollsmål. Den gick inte att klippa första sommaren med gräsklippare för gräset var för långt och dessutom hade det börjat växa aspsly i alltihop. Jag planerade och hittade en granne som kom och plöjde halva ängen i oktober eller november. Så vacker mörk jord! Helt utan stenar…
Jag gick ofta och tittade och planerade den vintern. Till våren, början av maj, kom samma granne tillbaka och harvade mitt lilla land, det är nog ungefär 400 kvm stort. Jag insåg att vi inte skulle kunna odla på hela ytan, så samma dag som han harvade slängde vi ut solrosfrön på halva landet så att det åtminstone skulle växa någonting där.
Sen fick jag låna en jordfräs och försökte fräsa sönder grässvålarna som låg en bit ner i jorden. Krattade och rensade med grep den del där jag ville ha odlinar ungefär en fjärdedel av ytan. Kan tilläggas att jag var jobbigt gravid, beräknad i september, så jag hade inga stora förhoppningar om att jag skulle kunna odla något denna första sommar. Eller att det alls skulle växa något med alla kvickrotrötter som fanns kvar i jorden.

En del i mitten satte jag potatis i och täckte med halm.

Tjejerna hjälpte till så gott de kunde. Jag var tvungen att göra färdigt alla bäddar där jag ville plantera först för att sen så allt samtidigt.  Och sen kunde vi hålla oss borta därifrån annars gick tjejerna bara runt och trampade överallt, det där med gångar är lite svårt att lära en 2-åring.  Miranda fick ett eget litet land som hon sådde i och stolt visade alla som kom på besök.

Allt jag planterade växte snällt.
Tyvärr fick jag problem med kålfjärilar, larverna åt upp all fin grönkål. Jag hade hunnit skörda lite som jag fryste in till julen, men resten blev jag så trött på så jag slängde allt. Tycker inte om att dela grönsakerna med djur och några konstiga bekämpningsmedel tänker jag inte använda, odling ska vara naturligt och roligt. Jag tänker inte bråka med kålfjärilarna igen. Nästa år ska jag inte odla kål men däremot mycket squash, det är tacksamt. (Men familjen blir inte så glad…)

Som tur var kom det varken rådjur eller sniglar till min trädgård.
Täckte allt  med gräsklipp så fort jag hade. I gångarna la jag tidningar med halm på. Det var så skönt att sitta och rensa på, det blev inte så blöt och kladdigt när det regnade och ogräset kom inte igenom så snabbt.

Grönsakerna vattnade jag ibland på kvällarna. Det var torrt och varmt hela sommaren visserligen har vi kommunalt vatten men det känns inte riktigt kul att bara vattna bort det. Till vårat hus har det funnits en brunn som nu ligger på andra sidan vägen och inte används. Min pappa fixade en pump dit så kunde vi ta vatten därifrån. Lyx att kunna vattna tills vattnet tar slut. Det räckte ungefär en tvåtimmarsvattning och sen rann det till nytt dagen efter.

Solrosorna fick däremot inget vatten, ingen skötsel alls föresten. Men de blev så fina och det blev massor! Häftigt att kunna plocka en stor bukett och ta med sig när man skulle bort. Blommningen blev så lång också när de var så många en hel månad. Det var flera bilar som stannade på vägen och tittade eller fotade…
Till hösten blev det kalas för fåglarna. Och inte hade det växt mycket ogräs heller, det hade inte fått plats.
Tanken är att grönsakslandet ska utökas lite varje år vartefter man har ork och tid, men lite solrosor måste vi ju ha, iallafall närmast vägen.